Freaky Clown!

Hej på er! Här är en liten promovideo jag gjort. Kom och kolla på min show nästa fredag. Jag är skitnervös nu. ÅÅÅÅH. Mitt projekt ska födas som en gigantisk bäbis! Då får ni lära känna personen som sitter där i badkaret. det är ju jag, fast ändå inte…

Flow

- Skriv som du pratar!

- Flödesskrivning!

- Själ!

Jag hör era rop, kära läsare. Och här kommer flowet. Men det är så svårt. Rätt var det är så har jag råkat kränka någon. Och rätt var det är så blir jag anmäld för förargelseväckande beteende och helt plötsligt sitter jag i finkan!

Igår la jag upp den här bilden på Instagram…

20121221-103403.jpg

Det tog ungefär trettio sekunder innan jag hade världens ångest. Jag fick ångest för att någon skulle bli kränkt. Jag började fundera på om mannen på bilden skulle känna sig kränkt, trots att jag inte tror att någon kan lista ut vem det är. Eller att personen i fråga ens någonsin kommer att se den här bilden (låtsas vi). Trots att hen är världens frihetskämpe och förespråkar revolution och fuck samhället. Men jag anser att om jag lägger ut den på internet så hymlar jag ju i alla fall inte med att jag visar den för folk? Är det värre att äga en bild i hemlighet och visa den för alla sina kompisar?

Jag fick ångest för att någon skulle kalla mig för en sexistisk manshatare.

Grejen med detta är, att ingen vet vilken story som ligger bakom bilden. I kombination med en galen text kan nog vem som helst bli kränkt. Den enda bildtexten jag angav var att det var julafton 2011 och say no more.

Men jag fick ångest. Tänk om någon tror att detta är porr. Tänk om alla tror att jag har legat med den här snubben. Tänk om alla tror att jag tycker att snubben är sexig. Tänk om min pojkvän ser denna och missuppfattar hela skiten, eller ännu värre, min snubbes polare som skvallrar vidare och tillslut har fjädern blivit en höna. Tänk om snubben på bildens kompisar ser den och skrattar gott så snubben tar självmord.

Kan jag inte bara få bjuda på den bästa bilden från min telefon? Utan att få ångest? Jag har fortfarande ångest, tänk om jag blir anmäld och Instagram tar bort mitt konto. Tänk om människor tror att det är typ min bror på bilden. Jag bara orkar inte. Det är nackdelen med att vara impulsiv och spontan. Att helt ocensurerat kasta mina tankar och blogginlägg ut i cyberrymden- sekunden efter får jag ångest och tänker att någon kanske vill dö eller mörda mig på grund av det jag skriver.

MEN HEJ OCH HÅ! JAG KASTAR MIG UT IGEN!

Nu kommer den riktiga storyn: Jag är psykopat. Jag mördade en man. Jag smög upp bakom honom på stan. Jag slog honom i huvudet med en svart tvåkilosdildo och släpade honom hem. Sedan klippte jag sönder hans kalsonger, och lät pungen hänga ut några millimeter. Sedan tog jag ett sandpapper och smekte de små kulorna kärleksfullt. Jag ville göra ett skimrande pärlhalsband. Nu har jag äntligen mina två första kulor och all världens tid att putsa till dem.

Tio kronor hålet!

Jag försöker byta näspiercingen mot en ring. Nu sitter där en liten diamant. Jag vill vara lika cool som Sanna Bråkig och hon har en jättestor ring i sin näsa och så får hon programleda ett radioprogram. Jag vill också!

Jag piercade näsan för ungefär ett år sedan. Det var på en marknad i Chile, Valparaiso och jag var där med Skepparn och Robban. Den kostade mig tio kronor.

Hon som gjorde hålet i näsan på mig använde en såndär pistol som man tar hål i örat med ni vet. Det gick jättefort och det kom bara en liten tår. Sedan var det klart.

Trots att jag gjorde den utomlands och under hot om bakterier, sitter den där den ska och näsan har inte trillat av. Tio kronor för ett hål; väl värt pengarna.

 

FettoSuperstar!

Fet röv, bli min död. Kolla vad jag har gjort de senaste veckorna. Det går ju inte direkt att ligga på latsidan när jag får statistiken uppkörd rätt i nyllet.

Nu dippar det lite. Det kan ju bero på att det inte finns ett SATS här i närheten. Förövrigt kostar det 625 spänn i månaden om jag vill ha tillgång till alla träningscenter i landet. Rena rama rånet. Jag tror inte att balansen ”träna-äta” skulle klara sig om kostnaden ständigt var så hög. Snarare skulle jag gå under på nudlar och andra billiga kolhydrater.

Tack lilla sverigelandet för att du är snäll mot studenter. Jag betalar 400 spänn för mitt träningskort. Det är ändå ganska mycket. Det är sjukt att hälsa har blivit en business.

Vem får betala i slutändan?

Inte nog med att jag betalar entréavgift. De vill alltid sälja på mig en personlig tränare eller en banan innan passet. Dessutom påminner de om att butiken nu fått in Nikes nya höstkollektion och att det finns alla möjliga proteindrycker och bars att köpa.

Nä ni. Nu blir det råa ägg. Och vem får betala i slutändan? De stackars hönsen! Och det med sina liv!

Men vad gör väl det när jag får flyga fritt?!

Dödslistan

Det finns en lista jag vill skriva med många namn på. Flera namn kommer att komma upp flera gånger. Några är redan överstrukna.

Det är inte så att namnen på listan behöver vara rädda för sina liv, eftersom liven ägs av riktiga människor och inte av pappret som de står på.

De riktiga människorna bakom pappersytan kan gå på i sina vanliga skor, så länge.

Lunka på. Puta ut. Längta fram och fråga om.

Och en dag kommer jag att vakna upp och ha glömt bort alla namnen. Kanske har jag slutat bry mig om dem. Kanske har jag gjort slag i saken.

En dag kommer jag att hitta listan. En dag då karma har gjort sitt och jag slipper undan smaklösa skuldkänslor.

Karma tar hand om världens goda människor, balans och dumma snedsteg för de onda. Jag trodde en gång att jag var god, men jag var bara sjuk i huvudet och tvingades in på psyk.

Nu tror jag ingenting. Jag bara fortsätter att le mitt psykopatiska leende som ingen ser.

Och utanför fortsätter sjuka samhällen och smittade människor att sprida fantasilösa hypoteser om jordens undergång och Gud, om vem som egentligen har rätt till att leva, och om vem som är den store mördaren.

Den som har pennan har ordet, och den kan göra vad den vill med det. Glöm aldrig det.

Så länge inte någon ny smart jävel hittar på ett nytt språk, för världens genier, så att de kan få styra upp världen tillsammans. Så kan alla dumma jävlar stå kvar där på marken med hakan ner, som ett vidrigt gap, läppar formade som runda ägg. Ägghuvuden. Nollor.

Puss från en mördare bakom en skärm. Den som sitter i bibliotek, i en stad någonstans i en stat som någon bestämmer över, i en diktatur där ingens ord hörs. Allt som finns är korrumperade röster, figurerade av någon annans hjärna, projicerade på dig, på ett papper som någon någonstans skrivit, en mening med ett liv.

Ord är makt baby.

Men du lever inte i verkligheten. Lyssna på mig. Jag vet så mycket bättre än du, sa nollan och drog sig tillbaka till sin artificiella håla där den kunde bestämma över sig själv.

Runt Runt Runt

Det regnar och jag är övertygad om att jag ska dö. Livets kretslopp, likt vattnets kretslopp.

Vatten
Moln
Som faller ner
Som regn
och snö
som smälter ner
och virvlar
i snabba bäckar
som porlar
Vilar
i en blank sjö
eller gungar
ut i havet
Solen värmer
hav och sjöar
Luften stiger
upp i himlen
och bildar
vatten
moln.

Precis som energin, vilket jag består av, förbrukas.
Omvandlas i andra former.
Tar vägen.

Nakenmålaren

Tänk om detta var min enda tid. Heltid. Att måla väggar hos vänner och personer, bilder som senare försvinner med tiden och nya människor. Ja. Det kanske kan gå. Såhär såg i alla fall min helg ut. Jag har fått i uppgift att måla en vägg i ett sovrum.

Ord: naturen, brun, ekvator, värme, växa, somna, svepa, lugn, frid, liv, skönt.

Vill du att jag ska komma hem till dig och måla? Det kostar extra om jag ska vara naken. Puss.

contact@jessicakarlen.se

Jag har ett dilemma. Jag är sugen på att börja blogga sådär på ritkigt igen, fläka ut mig, vara naknare än huden.